ser ni nu vad ni gör?
är så jävla sugen på att göra nåt som kommer kosta mig dyrt, som jag antagligen inte kommer kunna, som jag lär få ångra sen. men, de skulle ge mig en chans att komma härifrån emellanåt, är de värt de? jag har inget att stanna för, så varför skulle jag? varför ska man behöva varje jävla dag hålla sig från att bryta ihop, låtsas vara stark? varför ska jag vara kvar på ett ställe där folk hör av sig "om dom känner för de"? folk som visar sig vara helt okej, som vänder på klacken när dom hör ens namn? hur mycket ska man behöva tåla? hur psykiskt nedbruten kan man bli innan de tar stopp? jag vet att allt jag gör, gör jag med en mening, jag vet bara inte varför än. det enda jag vet är att jag letar mig till saker som inte är bra för mig och ger allt eller inget, skiter väl i vad som händer mig, eller hur de slutar. jag har inga gränser längre.