cause you know I've got to go.

just när man hinner tagga ner o bosätta sig på nytt kommer nya bekymmer, alltid ska det vara nåt. allt är bra nu, eller bra o bra, finns några saker som skulle kunna ändras på, men om jag säger att det är okej och jag hade kunnat ha det såhär ett tag framöver. men just när man vant sig vid tanken att man faktiskt kan ha det så här ett tag, att det skulle kunna gå bra, så kommer nästa.. drömmarna vill något annat, men är för rädd att förlora det jag har här. är det värt att lämna allt IGEN o inte veta vad man kommer tillbaka till den här gången, eller är de värt att kasta bort sin kunskap, som jag trots allt lagt ner hela mitt liv på att nå? är de värt att kasta bort de när man är på topp? om jag slänger iväg den här chansen, tänk om de är en once-in-a-lifetime grej, som jag kommer ångra kanske bara om några veckor? vet att jag heller inte kan lita på dig, o ändå gör jag dig till en stor anledning att stanna kvar, men vad händer sen när jag står ensam kvar? är ju trots allt detta jag är utbildad till, vad ska jag annars göra? ouff, hjärnan går på högvarv o jag är kluven, det står verkligen still just nu..
 
well we know I'm going away,
and how I wish, I wish it weren't so.