we will still be friends forever.
MEN, att det gör så jävla ont är ett tecken på att det verkligen har hänt, att det faktiskt har varit på riktigt. skulle aldrig i hela livet uppge det vi haft, allt vi varit med om, finns ingenting som jag någonsin ångrar.
ångesten och paniken över at behöva lämna och fara hem igen går inte att ignorera, finns inget värre än att behöva ta farväl. helst av allt hade jag bara velat spola tillbaka tiden till ettan igen och leva tillbaka alla minnen.
vet inte ens vad jag ska skriva, finner inga ord för det här. skulle vela säga åt alla andra att aldrig ge sig in på nåt sånt här, för de är så sjukt jobbigt just nu, men det kan jag inte, för de har tamejfan varit den bästa tiden i mitt liv..
