fattar inte vad jag gör här igen, jag har ingenting kvar här. jag orkar verkligen inte längre. ska jag varje dag behöva bli besviken o trampad på, behandlad som en påse skit? jag är så jävla less på att alltid behöva hålla minen o låtsas som ingenting, för det gör ont, de gör de verkligen. vadfan har jag gjort för att förtjäna det här? jag var dum nog att "tacka nej" till tyskland, men samtidigt ångrar jag mig inte. det gav mig en chans att inse att detta inte är ett ställe jag vill vara på, att jag inte har någonting att längta tillbaka till när jag väl far. vilket jag kommer göra så fort jag får chansen. och nästa gång kommer jag fan inte tillbaka. jag vet vars jag hör hemma, men jag vet även att det aldrig kommer vara samma sak utan min underbara klass. men iaf, där var jag lycklig, jag mådde bra, och jag hade folk omkring mig som brydde sig. det kommer alltid vara hem för mig. varför sa jag upp lägenheten, varför for jag därifrån? och sen finns det fortfarande den där underbara personen som underlättar för mig o dagligen ger mig ett leende på läpparna, trots vi inte träffats på typ 8månader. just nu vill jag bara packa min väska o sätta mig i bilen, o fara, mot okänt mål o aldrig komma tillbaka. men tyvärr är min bil trasig så jag kan inte fly verkligheten än..