har mer eller mindre nu bestämt mig, eller okej inte bestämt mig, men har fixat saker och ting. jag kan inte åka iväg nu, jag kan inte sitta o gråta varje dag bara för att beslutet är så jävla jobbigt att ta. jag fattar inte vad de är med mig, varför jag är så blödig, de är ju bara fara, vad äre som tar emot? men iaf böhöver jag först landa i mig själv o verkligen känna efter, jag kan inte tvinga mig själv att åka om en vecka "bara för att". har träffat i stort sett hela min släkt idag, jag vill vara med på allt under sommaren, på allt de tänker göra, vill inte sitta sen o ångra att man inte tog vara på tiden med familjen, de blir bara värre o värre. men jag har iaf inte tackat nej till detta, jag har ändrat lite o ställt de krav som jag vill ha, om detta accepteras eller inte är vad det hela hänger på just nu.. oavsett hur de blir är de iaf en stor lättnad att ha agerat, detta har tagit upp min tankekraft den senaste månaden, och de senaste dagarna har jag varit i konstant dvala pga detta.